Denna veckan har fått mig att fundera litegrann. Har ni tänkt på att klubbägare ofta har ett väldigt stort ansvar? Alltså all cred till de som orkar med det, för det är inte bara rosa moln och roliga aktiviteter att planera. Man måste göra ALLA nöjda annars får man se på fan. Jag kan satsa pengar på att det just nu pågår mycket drama i flera olika klubbar, stora som små. Onödiga tjaffs och pikar hit & dit. Jag tror att människor har ett behov av drama och att få sin åsikt hörd, kosta vad det kosta vill. Vems pik och kommentar låter smartast och vem kör över vem? Det blir till ett spel och man dras in i saker utan att man hinner stanna upp och tänka efter. En stor anledning med att ha en åldergräns på klubbar är för att minska drama, men självklart är inte vuxna människor prickfria dom heller. Man blir irriterade på varandra och tjaffs blir till bråk. Vad är då skillnaden mellan att ha ett bråk i en vanlig klubb och en med åldersgräns? Jo i en klubb där folk är över 18 år så är man vuxen nog att reda ut sina egna tjaffs UTAN att blanda in andra medlemmar som inte har med saken att göra, här ingår även ägaren. Självklart skulle jag kontakta ägaren om ett stort bråk hade utlösts, men jag hade inte förväntat mig att denna person som liksom jag är en vuxen människa skulle lösa det åt mig. Varför ska jag lägga det på denna personen? Alla har vi våra egna problem och belastningar utanför spelet så varför skulle jag vilja lägga över press på någon som inte har med det att göra? Står man som ägare har man makt att kicka ut folk men skulle det lösa några som helst problem? Nej jag tror faktiskt inte det. Är man vuxen kan man välja sina fighter och också ta dem. Rensa luften och gå vidare, ja vi kommer alltid stöta på folk som har andra åsikter än oss själva, bekräfta denna personens tankar (inte samma sak som att hålla med) och den kommer troligtvis bekräfta dina också. Man behöver inte vara bästis med alla men man kan iallafall försöka lösa saker så att åtminstånde inte folk runtomkring behöver bli inblandade. I en stor familj blir det ibland bråk, men kärleken är starkare eller hur?

 

 

Det är så otroligt tråkigt och man önskar att energin kunde gå till annat, men somsagt jag tror att människor behöver bråk och drama, göra sig hörda och bli bekräftade. Men sen kan vi glömma och försöka gå vidare?