Courtney Nemo Silverhill -

» Så gick det för Mary & Flippen (Avsnitt 4) «

Flippen har pensionerats men fått problem med kolik, jag har efter mycket eftersökningar och råd från veterinärer valt att ställa honom i en grus/jord hage kombinerat med några timmars bete i veckan. Dock började han rymma och jag hittar honom av en ren slump när jag är ute och tränar en annan häst, min panik går inte ens att förklara och Flippen är inte alls villig att följa med mig tillbaka till stallet.

Allt detta är väldigt suddigt i mitt minne, jag var panik slagen och trodde att min bästa vän skulle tas ifrån mig på ett brutalt sätt. Men jag minns hur jag springer emot honom med grimman i handen.

Till min fasa vill Flippen inte ens gå med mig när jag drar i grimmskaftet. Han visar än så länge inga tecken på kolik men jag ser på honom att det är någonting som inte stämmer och jag är livrädd.

Jag bestämmer mig för att sitta upp då jag kontrollerar honom bäst från ryggen, och det känns som en sista chans till räddning om koliken är på väg.

Han står länge och hoppar upp o ner på samma ställe, han vill till varje pris inte ha mig på ryggen och han känns som en helt annan häst. Dock helt utan tecken på kolik.

Sedan sätter han av och jag kan inte annat än försöka klamra mig fast, det känns som att han galopperar i en evighet och jag vet inte vad som hade hänt ifall någon kommit i vår väg. Vart rockstar var i denna stund har jag heller inte en aning om. Men Flippen vet vart han ska och det är hem.

Jag lyckas ta nya tag på stallplanen och efter ett par varv i luften och på marken blir han hanterbar och jag skriker för full hals att någon måste ringa efter veterinären.

Jag börjar sakta komma tillbaka till verkligheten och inser att jag kanske inte behövt vara så panikslagen. Kanske kände Flippen att jag var helt ur balans och blev osäker?