» Så gick det för Mary & Flippen (Avsnitt 1) «
Det här är en fortsättning på en serie jag gjorde för länge sedan, du måste läsa den innan du läser den här helt enkelt. Du hittar den HÄR
Men nu är det äntligen dags att se hur det gått för favorit ekipaget, jag vet att några av er längtat och det har jag också! Så hur gick det egentligen för Mary och hennes Flippen? Efter en lång kamp så fick hon äntligen sin dröm häst, men vad hände sedan? Jag tycker vi låter Mary själv få berätta den här historien.
Till och börja med så köpte jag Flippen utav borgmästaren i samband med att mormor och morfar ville flytta ifrån Firgrove. Jag fick Flippen för en skit summa men Borgmästaren var bara glad över att han fick ett bra hem.
Jag fick sedan ha Flippen i min ägo i hela 7 år, jag har aldrig fått så mycket kärlek från någon annan varelse och jag önskar att alla skulle få chansen att lära känna honom. Det blir ytterst svårt att beskriva våran resa med ord men jag ska göra så gott jag bara kan.
När jag hade haft Flippen i ungefär ett år började våran tävlingskarriär, speciellt inom hoppningen men vi startade en del dressyr också. Flippen var en sån häst som ÄLSKADE att visa upp sig och så fort jag började duscha och klippa honom och han insåg att han skulle få tävla så taggade han till nått så fruktansvärt. Han trippade, frustade och krökte på nacken och nästan sprang in i transporten vid lastning. Väl inne på banan kunde jag lita på honom till 100% och han litade på mig.
Vi blev oslagbara, vi startade och blev placerade upp till MSV hoppning runt om på jorvik. Telefonen ringde i ett efter en lyckad tävling med giriga människor som ville köpa honom, men han var inte til salu för alla pengar i världen.
Jag hade hela mitt rum fullt med priser, men de finaste hade jag i stallet upphängt på Flippens box dörr, de var från Silverglades regionala (tredje plats) och Jorvik mästerskapen där vi kammade hem både en första och andra plats. Vi hade en otrolig tävlingskarriär helt enkelt.
Men rosetterna och uppmärksamheten var ingenting jämfört med bandet vi hade, han var allt för mig. Så utanför träningar och tävlingar kunde vi lufsa runt i skogen i timmar och bara njuta av varandras sällskap.
"Hur skulle jag klara mig utan dig" var en fråga jag ofta ställde. Flippen var mitt liv, hans skötsel och välmående var det enda jag brytt mig om de senaste åren. Vad vore jag utan honom?
Men vi alla vet att våra älskade hästar blir gamla och sköra, och Flippen var inte direkt ung när jag tog över honom. Men någonstans så trodde jag att han var just den där speciella stål hästen som kunde leva för evigt, det fanns lixom inte något annat i mitt huvud. Han kunde väl aldrig bli gammal?
Missa inte nästa veckas avsnitt! Söndag 14.00.
Kommentera gärna vad ni tycker så blir jag super glad! :)
2013-11-22 | 
14:00:00 | 
» Så gick det för Mary och Flippen (Avsnitt 2) «
Från förra veckans avsnitt:
Flippen började protestera i ridningen, och mitt hjärta dunkade hårt. Vad är det för fel på honom?
Min mjuka, fina och snälla Flipp förvandlades till en stel och trotsig gubbe. Min första tanke var att någonting var riktigt trasigt, en gammal skada som gått upp kanske?
Fort som attans kastade jag mig av, ville ju inte göra någonting värre. Jag fick leda honom tillbaka till stallet och jag bara såg i hans blick att någonting inte var bra alls och jag hade världens klump i magen. Det enda som for runt i mitt huvud på vägen hem var att jag skulle göra allt för Flippen, det är jag skyldig honom, så mycket som han gett mig..
Efter milslånga räkningar från veterinär, långa turer till och från olika kliniker så konstaterades att Flippen fått en senskada på höger bakben samt att hans rygg blivit sliten men att han kunde användas som promenad häst... Jag gick under, det sista jag vill är att min bästavän ska vara skadad och ha ont.
Jag trodde inte att promenad häst livet skulle fungera för Flippen men jag var villig att testa. Efter många cortison behandlingar ville veterinären också ge honom tuppkam.. Det var som att sätta igång en skadad häst 1 gång i månaden, försiktigt försiktigt. Bara att han skyggade för någonting kunde ta oss till början igen och det var dags för ännu mera medecin. Ridturerna blev kortare och medecineringen blev längre..
Jag valde att pensionera min bästa vän, han fick gå barfota i jorviks grönaste hage och bara njuta med snygga tjejer som sällskap. Jag var där varje dag och borstade och fixade med honom, och jag tror att han fortfarande kände sig snygg och betydelsefull trots lilla magen som började bli rätt stor efter ett halvår i häst paradiset.
Men jag började sakna ridningen, för att inte tappa intresset så började jag rida en 4 åring inför 5 års championatet. Och jag njöt av att sitta på hästryggen igen, trots att det verkligen inte var någon Flippen jag red.
Men efter 1 års pension började Flippens mage säga ifrån, och han fick kolik efter kolik.
Var det här slutet? Jag kan ju inte stänga in honom i stallet resten av hans liv. Det måste finnas ett sätt för Flippen...
Missa inte nästa spännande avsnitt söndag 14.00!
» Så gick det för Mary & Flippen (Avsnitt 3) «
Flippen har pensionerats men fått problem med kolik, jag har efter mycket eftersökningar och råd från veterinärer valt att ställa honom i en grus/jord hage kombinerat med några timmars bete i veckan.
Flippen var ganska nöjd men vem som helst kunde nog se att rastlösheten kröp fram i honom efter ett tag..
Så han bestämde sig för att rymma...
Efter att ha vräkt i sig gräs en stund så började Flippen må lite dålig såklart.
Medans Flippen vräkte i sig utav farligheter tränade jag inför 5 års championatet på Rocky helt ovetandes vad som pågick.
Jag njöt av att vara tillbaka i sadeln och var stolt över att jag klickade så bra med denna häst.
Helt salig sitter jag i sadeln när jag plötsligt får syn på Flippen och mitt hjärta nästan stannar.
Jag blir helt iskall i ryggraden, minns inte ens hur jag kom ur sadeln. Jag var livrädd.
Jag vet att Flippen fort som attans måste tillbaka till stallet, men han vägrar gå med mig och jag har ingen grimma till hands.
Kastar mig upp i sadeln igen, hjärnan går på högvarv och jag vet att det kan vara fråga om minuter för Flippen.
Springer in i stallet och hugger första bästa grimma, Stallägaren är oturligt nog där och fnäser åt mig att sluta springa i stallet. Jag svarar henne inte ens, det enda som finns i min hjärna är Flippen.
Kastar mig upp i sadeln igen och nu i efterhand förstår hur snäll Rocky var, 4 åring som sköter sig så bra i en sådan här situation.. Ah herregud vad illa det kunde gått.
När stallägaren ser hur stressad jag är börjar hon ana onåd. Men att stanna och förklara och be om hjälp fanns inte på världskartan, Flippen behövde mig NU!
Missa inte nästa avsnitt på söndag 14.00! :)
» Så gick det för Mary & Flippen (Avsnitt 4) «
Flippen har pensionerats men fått problem med kolik, jag har efter mycket eftersökningar och råd från veterinärer valt att ställa honom i en grus/jord hage kombinerat med några timmars bete i veckan. Dock började han rymma och jag hittar honom av en ren slump när jag är ute och tränar en annan häst, min panik går inte ens att förklara och Flippen är inte alls villig att följa med mig tillbaka till stallet.
Allt detta är väldigt suddigt i mitt minne, jag var panik slagen och trodde att min bästa vän skulle tas ifrån mig på ett brutalt sätt. Men jag minns hur jag springer emot honom med grimman i handen.
Till min fasa vill Flippen inte ens gå med mig när jag drar i grimmskaftet. Han visar än så länge inga tecken på kolik men jag ser på honom att det är någonting som inte stämmer och jag är livrädd.
Jag bestämmer mig för att sitta upp då jag kontrollerar honom bäst från ryggen, och det känns som en sista chans till räddning om koliken är på väg.
Han står länge och hoppar upp o ner på samma ställe, han vill till varje pris inte ha mig på ryggen och han känns som en helt annan häst. Dock helt utan tecken på kolik.
Sedan sätter han av och jag kan inte annat än försöka klamra mig fast, det känns som att han galopperar i en evighet och jag vet inte vad som hade hänt ifall någon kommit i vår väg. Vart rockstar var i denna stund har jag heller inte en aning om. Men Flippen vet vart han ska och det är hem.
Jag lyckas ta nya tag på stallplanen och efter ett par varv i luften och på marken blir han hanterbar och jag skriker för full hals att någon måste ringa efter veterinären.
Jag börjar sakta komma tillbaka till verkligheten och inser att jag kanske inte behövt vara så panikslagen. Kanske kände Flippen att jag var helt ur balans och blev osäker?
Jag binder upp honom i stallet och borstar av honom med darriga händer i väntan på veterinären. Vad ska dommen bli?
Missa inte nästa spännande avsnitt på söndag klockan 14.00!
» Så gick det för Mary & Flippen (Avsnitt 5) «
Har du inte tidigare läst "Historien om Mary" rekommenderar jag att du gör det HÄR :)
Flippen har pensionerats men fått problem med kolik, jag har efter mycket eftersökningar och råd från veterinärer valt att ställa honom i en grus/jord hage kombinerat med några timmars bete i veckan. Dock började han rymma och jag hittar honom av en ren slump när jag är ute och tränar en annan häst, min panik går inte ens att förklara och Flippen är inte alls villig att följa med mig tillbaka till stallet. Men tillslut tar vi oss tillbaka och känslan jag har i kroppen när vi väntar på veterinären är hemsk.
Ja hon hade ju en ganska rapp tunga.. Men trots att jag kände mig lite smått förnedrad så lugnade det mig. Jag menar klart jag är livrädd när min gamla häst får kolik. Men ja hon lugnade mig på något sätt endå.
Hon sa inte mycket mer en "Mhm, ahaaa, hmmm" vilket inte sa mig så mycket. Stod och lyssnade allt vad jag kunde för att försöka förstå ifall det var bra eller dåligt, men lyckades inge vidare.
När hon var klar så förklarade hon att koliken antagligen inte brytit ut denna gången, han hade nog bara fått i sig en liten mängd och fått känningar som gick över. Men hon ville trots det ta honom till kliniken för en grundligare genomsökning samt råd från andra veterinärer. Jag följde såklart med på en gång.
Frida körde dit oss direkt, och vi pratade knappt på vägen. Jag hade bara en olustig känsla i magen trots att hon verkligen ville ta hand om oss. Jorvik kliniken hade jag såklart hört talas om. Lastat på och av hästar som skulle kollas under min tid som hästskötare åt bland annat, Recca och Michelle. Bara ryser av tanken. Minns ni?
Nej det kändes inte alls okej att lämna honom i sjukstallet. Men hade jag något val egentligen? Jag fick helt enkelt ta mig i kragen och hålla ut. Jag ska endå vara glad att det inte skulle ta flera veckor att få en tid som på vissa andra ställen. Men ja en natt var jobbigt nog.
Missa inte nästa veckas avsnitt söndag 14.00 som vanligt! :)
» Så gick det för Mary & Flippen (sista avsnittet) «
Har du inte tidigare läst "Historien om Mary" rekommenderar jag att du gör det HÄR :)
Flippen har pensionerats men fått problem med kolik, jag har efter mycket eftersökningar och råd från veterinärer valt att ställa honom i en grus/jord hage kombinerat med några timmars bete i veckan. Dock började han rymma och jag hittar honom av en ren slump när jag är ute och tränar en annan häst, min panik går inte ens att förklara och Flippen är inte alls villig att följa med mig tillbaka till stallet. Men tillslut tar vi oss tillbaka och känslan jag har i kroppen när vi väntar på veterinären är hemsk.
Flippen har fått flyttas till kliniken för vidare undersökning och jag har suttit på nålar i väntan på att få åka dit, jag har en dålig känsla i magen. Min fina lilla häst.
När telefonen ringde den morgonen minns jag inte ens att jag lagt på och tagit mig ner till kliniken, det käns som att jag är ett spöke som åker omkring i fel värld, helt obeskrivligt..
Nyheterna ifrån veterinären är nog precis vad jag väntat mig, men hur förbereder man sig på det? "Hej Mary vad bra att du kom. Jag har kollat igenom Flippen och han fick bara kolikkänningar. Det var jätte skönt att det inte bröt ut men jag har endå valt att prata med vår förste veterinär. Vi vill ge dig rådet att låta Flippen gå... Det låter hur dumt som helst men efter att ha undersökt honom ser man hur pälsen slutat glänsa som förr, hans ögon är trötta och hans pensionärsliv ska inte lidas igenom i en grushage. Vi vill ge dig erbjudandet om trotjänaravlivning, du får ta honom till en lugn och vacker plats och han kommer inte känna någonting alls. Förlåt för de dåliga nyheterna men jag tror du förstår."
Jag vet det, det har jag vetat hela tiden. Han förtjänar att gå omkring i en hage stor som ett hav fullt med snygga ston. Jag ville ge honom alla chanser i världen, han är stark. Jag vet att jag gav honom en bra sista tid det vet jag. Han slapp äckliga Rebecca och hans välmående har alltid kommit i första hand för mig.
3 dagar senare rider jag honom mot en skogsdunge i närheten av ridhuset, tårarna sprutar. Men älskar man någonting måste man också kunna släppa taget. Det är vad jag ska göra nu. Jag ska låta min bästavän gå.
Jag lutar mig frammåt och lägger ansiktet i hans man, kramar åt hans hals en sista gång. Drar in hans doft och hoppar av. Vill bara skrika men jag måste vara stark för hans skull.
Veterinären dyker upp som ur tomma intet och jag pussar honom på mulen men börjar sedan gå, jag klarar inte av att se sprutan som kommer ta honom ifrån mig.
Bakom mig hör jag hur han ropar på mig och jag bryter ihop totalt.. Han undrar nog vart jag ska någonstans och om han bara visste..
Tillbaka blickar från Mary och Flippens tid tilsammans:
Idag galopperar Flippen på de gröna ängarna och jag är övertygad om att vi kommer att ses igen. Det var det tuffaste beslutet jag tagit men man får inte vara självisk när det gäller djur. Har man tagit ansvaret att ta hand om ett måste man också ta ansvaret och släppa taget när det inte går längre. Jag tror jag blev lite blind men jag menade bara väl, han skulle få varenda chans i världen det lovade jag honom! Det fick han men det räckte inte.
Och det var slutet på historien om min bästavän Flippen, tack för att ni läst. //Mary
Tack till Evelina Silverknight och Frida Winterstorm som ställt upp som statister i detta avsnitt.
