Courtney Nemo Silverhill -

» Så gick det för Mary och Flippen (Avsnitt 2) «

Från förra veckans avsnitt:

Flippen började protestera i ridningen, och mitt hjärta dunkade hårt. Vad är det för fel på honom?

Min mjuka, fina och snälla Flipp förvandlades till en stel och trotsig gubbe. Min första tanke var att någonting var riktigt trasigt, en gammal skada som gått upp kanske?

Fort som attans kastade jag mig av, ville ju inte göra någonting värre. Jag fick leda honom tillbaka till stallet och jag bara såg i hans blick att någonting inte var bra alls och jag hade världens klump i magen. Det enda som for runt i mitt huvud på vägen hem var att jag skulle göra allt för Flippen, det är jag skyldig honom, så mycket som han gett mig..

Efter milslånga räkningar från veterinär, långa turer till och från olika kliniker så konstaterades att Flippen fått en senskada på höger bakben samt att hans rygg blivit sliten men att han kunde användas som promenad häst... Jag gick under, det sista jag vill är att min bästavän ska vara skadad och ha ont.

Jag trodde inte att promenad häst livet skulle fungera för Flippen men jag var villig att testa. Efter många cortison behandlingar ville veterinären också ge honom tuppkam.. Det var som att sätta igång en skadad häst 1 gång i månaden, försiktigt försiktigt. Bara att han skyggade för någonting kunde ta oss till början igen och det var dags för ännu mera medecin. Ridturerna blev kortare och medecineringen blev längre..

Jag valde att pensionera min bästa vän, han fick gå barfota i jorviks grönaste hage och bara njuta med snygga tjejer som sällskap. Jag var där varje dag och borstade och fixade med honom, och jag tror att han fortfarande kände sig snygg och betydelsefull trots lilla magen som började bli rätt stor efter ett halvår i häst paradiset.

Men jag började sakna ridningen, för att inte tappa intresset så började jag rida en 4 åring inför 5 års championatet. Och jag njöt av att sitta på hästryggen igen, trots att det verkligen inte var någon Flippen jag red.