Courtney Nemo Silverhill -

» Så gick det för Mary & Flippen (Avsnitt 1) «

Det här är en fortsättning på en serie jag gjorde för länge sedan, du måste läsa den innan du läser den här helt enkelt. Du hittar den HÄR

Men nu är det äntligen dags att se hur det gått för favorit ekipaget, jag vet att några av er längtat och det har jag också! Så hur gick det egentligen för Mary och hennes Flippen? Efter en lång kamp så fick hon äntligen sin dröm häst, men vad hände sedan? Jag tycker vi låter Mary själv få berätta den här historien.

Till och börja med så köpte jag Flippen utav borgmästaren i samband med att mormor och morfar ville flytta ifrån Firgrove. Jag fick Flippen för en skit summa men Borgmästaren var bara glad över att han fick ett bra hem.

Jag fick sedan ha Flippen i min ägo i hela 7 år, jag har aldrig fått så mycket kärlek från någon annan varelse och jag önskar att alla skulle få chansen att lära känna honom. Det blir ytterst svårt att beskriva våran resa med ord men jag ska göra så gott jag bara kan.

När jag hade haft Flippen i ungefär ett år började våran tävlingskarriär, speciellt inom hoppningen men vi startade en del dressyr också. Flippen var en sån häst som ÄLSKADE att visa upp sig och så fort jag började duscha och klippa honom och han insåg att han skulle få tävla så taggade han till nått så fruktansvärt. Han trippade, frustade och krökte på nacken och nästan sprang in i transporten vid lastning. Väl inne på banan kunde jag lita på honom till 100% och han litade på mig.

Vi blev oslagbara, vi startade och blev placerade upp till MSV hoppning runt om på jorvik. Telefonen ringde i ett efter en lyckad tävling med giriga människor som ville köpa honom, men han var inte til salu för alla pengar i världen.

Jag hade hela mitt rum fullt med priser, men de finaste hade jag i stallet upphängt på Flippens box dörr, de var från Silverglades regionala (tredje plats) och Jorvik mästerskapen där vi kammade hem både en första och andra plats. Vi hade en otrolig tävlingskarriär helt enkelt.

Men rosetterna och uppmärksamheten var ingenting jämfört med bandet vi hade, han var allt för mig. Så utanför träningar och tävlingar kunde vi lufsa runt i skogen i timmar och bara njuta av varandras sällskap.

"Hur skulle jag klara mig utan dig" var en fråga jag ofta ställde. Flippen var mitt liv, hans skötsel och välmående var det enda jag brytt mig om de senaste åren. Vad vore jag utan honom?

Men vi alla vet att våra älskade hästar blir gamla och sköra, och Flippen var inte direkt ung när jag tog över honom. Men någonstans så trodde jag att han var just den där speciella stål hästen som kunde leva för evigt, det fanns lixom inte något annat i mitt huvud. Han kunde väl aldrig bli gammal?

Men snart kom åldern att sätta sina spår. först i ridningen. Han la öronen bakåt och började sparka missnöjt, jag hade aldrig sett Flippen göra så förut och jag blev riktigt rädd. Vad är det för fel på honom?

Missa inte nästa veckas avsnitt! Söndag 14.00.

Kommentera gärna vad ni tycker så blir jag super glad! :)